Kalla Värmland eller När jag rodde vilse på Åland

 

 Nu är man i Karlstad, en del av Värmland och det regnar även här.
Vi har en stuga vid Bomstadsbaden . I Karlstad kan man fortfarande betala kontant när man ska åka buss, föredömligt.


Men telefonkiosken var bortkopplad för längesedan.

Tur att man tog jacka med sig för det är kallt i Värmland.
Vi har Chodsky Pes träff där hundarna får träffa varandra. titta så trevligt stugvärden ordnade för Ghost när vi kom.




I morgon ska jag ta 56an in till city och kolla in Karlstad, hoppas bara att jag hittar tillbaka till stugbyn Bomstad , jag har så dåligt lokalsinne så man får skämmas. Min inre kompass är trasig så jag har svårt att hitta , även i välkända platser om det får gå ett tag  mellan besöken  och kommer lätt vilse.



En gång rodde jag vilse på Åland . Vi hade hyrt en stuga och skulle vara där en vecka .Jag gav mig ut en morgon med stugbyns eka och fiskade hela dagen. Det gick kor och betade på strandslätten  och jag njöt .Det var en härlig dag men det nappade väldigt dåligt Ön som låg en bra bit ut  var nog ett bra ställe., Där finns det nog massor av abborre tänkte jag och lämnade den lilla viken  där jag varit hela morgonen.


Ön låg längre ut än vad jag trodde och jag fick ro ett bra tag , när jag väl kom fram så hade jag helt rätt , jag fick massor av stora fina havsabborrar .
Efter bara någon timme växlade vädret  och det började dra in mörka åskmoln från havet . Jag bestämde mig att ro tillbaka. Nu var havet inte lika lugnt och den tog tag i ekan som blev otroligt tungrodd. Det blåste och vågorna fick båten att gunga . då kände jag mig ganska ängslig , då jag kände att jag inte kom någonstans utan stod still.
Jag tog sikte på viken jag kom ifrån och rodde av bara den ! nu måste jag tillbaka . Åskan och regnet var över mig och allt blev blött.


Väl inne i viken lugnade sig vågorna och jag pustade ut. Nu var det ingen fara .
Korna var borta och jag rodde in i viken mot stugbyn , men jag kände inte riktigt igen mig och där bryggan skulle vara låg det en gammal fiskebåt . inte ett spår av någon stugby . mörkt hade det blivit och jag fattade ingenting. Blåsor i händerna ,blöt och ynklig var jag.
Nu lyste viken upp av blixtrar och åskan var öronbedövande.

Bild: Marcus Rosenlund

Jag såg en motorbåt lägga ut och den kom rakt emot mig . Hjälp var på väg .
Det var en Ålänning som sett mig från köksfönstret och kom för att hjälpa mig.
Han berättade att ovädret skulle tillta och bara förra året så omkom en turist just härute i ett liknade oväder,

 

-Vart kommer du ifrån , vilken stugby ? Frågade han mig medan han kastade över linan så jag kunde knyta fast den i min båt.
-Inte en aning sade jag . hade glömt namnet på Stugbyn vi bodde på.
-Ingen fara skrattade han , Namnet på stugbyn står skrivet på båten .Du är i fel vik. Han startade båten och vi körde igenom vassen på ett ställe , en smal ränna som förband dessa två vikar.

Underbart där var lamporna från stugorna och  Nette och Melissa stod på bryggan och vinkade .
Sjuka av oro var dom och skulle just till att ringa sjöräddningen.